Den där om en kram

Jag ligger i sängen i Lillebrors lägenhet. Fimpen ligger i sitt babygym på golvet och Stolte mannen sitter på en stol och tittar på fotboll. Jag har sagt att jag ska sova i två timmar nu, men kan inte. Så får jag en kommentar på min blogg, från Johanna. Kram skriver hon och mina tårar börjar rinna. 

Stolte mannen vänder sig om. Gråter du? frågar han och jag tillbakasvarar nä. En liten kommentar, men precis vad jag behövde där och då.

Den där om vad jag gör om dagarna

I början av den här renoveringen som nu bytt namn till den här jävla renoveringen så sa vi att vi skulle se det som en semester. Bo på olika ställen i landet, få äta ute och ha det gött. Det har inte blivit så mycket semester dock. Vi är fattiga som kyrkråttor, vi lagar inte mat för att vi är för trötta. Så vi är hungriga och äter hambugare (som inte alls är härligt, jag vill äta jordgubbar och fil inte en macka i farten). Vi är trötta för att Fimpen tar det här med att flytta runt ganska dåligt och sover därför som en liten lus om nätterna. I natt sov vi två timmar. Stolte mannen jobbade i tre timmar sen skickade hans chef hem honom för att han var för trött (sur) Fimpen är dessutom en gnällbebis som har börjat hata att åka bil. Det var inte så kul att köra från Skåne till Stockholm, med andra ord. Och precis stod vi och stirrade på ett badrumsskåp på Ikea i fem minuter utan att prata med varandra. Sen åkte vi hem, utan att ha köpt eller bestämt något fast att vi behöver bestämma och köpa innan torsdag.

Så, nu ska jag lägga mig och sova. Klockan är tio i sju och jag kan inte tänka vare sig rakt eller klart.

 

Den där om att falla genom

Vi var sjutton och skröt om hur smarta vi var medan vi föll genom småmaskiga hål av naivitet och dumhet. Vi stod på toppen, i de främsta leden och skrek jag går på gymnasiet! jag är på toppen av mitt livs karriär medan vi hånglade med killar som var Mogna och Äldre än de jämnåriga killar vi växt upp med, som vi sett gå genom målbrottsdalar och lemmars växande, när de växte om oss i högstadiet och helt plötsligt gick från att vara fem centimeter kortare till en halvmeter längre. Jag upptäckte en glädje och stolthet i att vara duktig i skolan som jag inte florerat i sedan lågstadiet. Det var kul att vara bäst i klassen, det kunde vara tufft igen. Jag jobbade mycket då som nu med kickar, att få mvg var min nya kick min nya drog.

Vi tröttnade på att sno centiliter från våra föräldrars whiskeyflaskor som vi hälde över i gamla PET-flaskor och sen dricka tillsammans med öl medan vi höll andan och hulkade. Vi hade gjort det i tre år nu och kanske att någon av oss redan hade börjat kunna övertala sin mamma att det var dags att köpa ut en flaska vin. Till tjejmiddagen. En flaska vin till fem tjejer. Bara det att om alla sa detta till sina mammor så hade vi helt plötsligt fem flaskor vin. Det var på den tiden när vi precis hade slutat att fasta från onsdagen fram till helgen för att "bli smala" tills vi skulle gå ut. Vi hade börjat trycka upp tungan i gommen för att få ett smalare ansikte på fotografierna. Vi trodde att vi hade hittat den hemliga formeln, det heliga gralen till hur livet fungerade och samtidigt: herre Gud vad lite vi kände till och visste om.

På torget satt alkisarna i givakt på parkbänkarna. En dag kom vi på att de kunde köpa ut till oss om vi även gav dem femtio spänn till en flaska Rosita. Som sagt: den heliga gralen, vi hade hittat den. En dag kom vi över två liter hembränt i två gamla coca-colaflaskor. Det var jag och en av mina bästa kompisar som gick hem till honom en följde med in den andra stod utanför ifall något skulle hända. Sen eldade vi under en sked och bestämde oss för att lågan hade helt rätt färg utan att komma ihåg om den skulle vara röd eller blå. Sen satt vi i en park med våra Marlboro röd (jag) och våra Marlboro light (hon) och drack rom och cola, utan rom, men med hembränt. Vi hade trillat så långt ner i det där småmaskiga nätet att vi inte ens kunde se toppen hur gärna vi än velat. 

Den där om Meatloaf

Minns ni den där gången då jag och Stolte mannen hade fest för att vi hade förlovat oss och hade ett quiz som handlade om oss och samtidigt ett musikquiz med gamla powerballader? Och vi hade en alternativ fråga som egentligen inte skulle vara med? Den löd "Jenny gör mycket i sängen, men vad gör hon inte?" tillsammans med Meatloafs I will do anything for love (but I won't do that). Den lästes upp av min man ändå och jag blev inte ens generad för by then hade jag druckit fem tequilashots och ja. Det var tider det.

Den där om amning

Jag sitter i köket med Bubblan och hon håller Fimpen och klappar honom på näsan tills hans somnar. Så här gjorde de på mig när jag var bebis och höll på att somna. De fungerar fortfarande, jag blir trött om jag klappar mig på näsan.

Jag ler mot henne och dricker mitt andra glas vin. Tänker att jag borde sluta skämmas för att jag är mamma och dricker mer än ett glas vin. Med Bubblan kan jag vinflumma och säga det jag egentligen tänker på, inte det som stunden vill att jag ska säga.

Hur är det egentligen att amma? undrar hon. Lite äckligt svarar jag. ÄRE? halvskriker hon och jag bekräftelsenickar. Det är inför henne jag kan säga sånt. Hon svarar att tänk, det skulle jag nog också tycka! 

Åter igen är jag förbannat glad att jag inte är fjorton med barn. Och att jag gått på universitetet och lärt mig ett kritiskt tänkande som jag inte hade innan. För allt prat om att amning är det bästa för barnet: jag vet det. Jag mer än vet det, jag har blivit indoktrinerad av detta budskap i över ett år nu, men jag tycker fortfarande att det är lite äckligt. Ibland mycket äckligt. Jag trodde verkligen att det skulle gå över när Fimpen väl låg där och sög livet ur kroppen på mig, och till viss del har det väl det, men fortfarande: inte min favoritdel av mammadelen. Innan Fimpen kom så diskuterade Stolte mannen och jag om hur vi skulle göra med Fimpenmaten och var överens (även om vår barnmorska sa N E J!) att vi både skulle köra amning och ersättning på flaska, för att Stolte mannen också skulle få den där närheten som alla pratade om och så att jag inte skulle bli så bunden vid vårt barn (så här i efterhand: antagligen ett av de bästa besluten vi tog). Dock med parantes om amning, eftersom jag var mycket skeptisk till detta och i princip ville duscha varje gång det trängde ut mjölk ur mina bröst innan Fimpen hade lämnat min mage. När Fimpen väl kom så las han på mitt bröst när jag var halvt sövd och mycket förvirrad efter kejsarsnittet, sen var det inte riktigt läge att protestera efter det. Det hände så mycket annat. Mitt barn var sjukt och bröstmjölken kunde göra honom frisk.

Så alla ni där ute som bara läser texter om hur mysigt det är att amma men tvekar själva: ni är inte ensamma. Jag finns också. Och en av mina bekanta, vet inte vad folk blir mest provocerade av att hon valde att inte amma för att hon inte ville eller för att hon och hennes man bara vill ha ett barn. 

Så här tycker jag om amning: det är uppförstorat, det är ibland mysigt, det är en bra sövnings- och sluta skrikametod, alla får göra precis som de vill, jag förstår mammor (och pappor) som tycker att det är bäst i världen, jag är jävligt trött på när min man sträcker över en gallskrikande Fimpen med orden få tyst på honom med din tutte!, amning har avsexualiserat mig som in i helvete, offentlig amning: hurra!, smidigt och ibland så känns det faktiskt som om ungen suger livet ur mig. Jag tror att det är någon slags hormonobalans, men jävlar i gatan vad djupt jag sjunker då, känns som en minidepression som varar i typ två - fem minuter när hela livet blir mörkt. 

Så, min syn på amning. Tur att man får ha en egen åsikt här i världen, tänk hur den skulle se ut annars.

Den där om var jag kommer från

Hemma i det lilla samhälle där jag växte upp där allting verkar gå mycket långsammare än i Stockholm. Där människor stannar och pratar med mig på ICA och säger men Jenny! vad stor du har blivit!, för att sedan titta på min son och berätta om sina egna barnbarn. Där pappa känner brevbäraren som ibland ringer på för att dricka kaffe istället för att köra klart sin runda. 

Pappa. Pappa pensionär, en sån där som inte kan sluta jobba och istället städar källaren tapetserar om i köket gör ett valv mellan vardagsrum och mitt gamla flickrum hjälper granntanten med att klippa hennes trädgård kör saker till tippen källsorterar skräp medan min mamma blir vansinnig cyklar flera mil i veckan med cykelhjälm nu när han har barnbarn. Och så vidare. Och så vidare.

Himmelen är alltid blå och det blåser alltid från vänster. Jag frågar pappa när han hämtar mig på flygplatsen om rapsen slagit ut och han nickar ja. I det lokala köpcentrumet finns ett bageri ett ICA en blomsteraffär en tingeltangelaffär med änglar och det spelas alltid dansband i högtalarna. Han som var byggmästare och byggde hela skiten var samhällets mest inflytelserika man, med fru och barn. Tills det kom fram att han var pappa till grannens tre barn också. Då tog han livet av sig. 

Jag har alltid en slags krypande känsla här. Det kryper i mig. Jag flyttade härifrån när jag var nitton, för tretton år sedan men varje gång jag är tillbaka så vill jag fly.

Den där om att öva på att bo på landet

Så börjar vår badrumsrenovering och jag sitter ensam ute på lantstället. Vi provbor där lite, för att öva och känna på hur det känns om vi, eller snarare: när vi ska flytta ut och bort. Och det är ensamt. Tråkigt och ensamt. Jag saknar internet jag saknar mina vänner jag saknar Stolte mannen jag saknar att kunna gå bort till H&M för att inte ha råd att köpa något. Och jag har hela tiden tänkt att då, när vi flyttar, kommer jag att vara redo. Då kommer jag vilja för att vi har barn och ja... lugnet har infunnit sig i kroppen. Men nu har jag fått barn och mitt liv har faktiskt inte ändrats speciellt mycket, mer än att jag nu väcks klockan fem. 

Så vi lämnar lantställen och åker till mina föräldrar i Skåne. Åker ifrån att stå i fönstret och titta efter Stolte mannen redan en timme innan han ska komma på stigen. Men också ifrån Stolte mannen. Han, som blivit störtkär i sin son och på flygplatsen får tårar i ögonen för att vi lämnar honom. 

Den här renoveringen? Kan inte den vara slut snart?

Den där om att blogga från landet

Hejhej,

nu är jag ute på Stolte mannens föräldrars lantställe. Det är ödsligt. I en skog. Om man går ut på stigen, förbi ån kan man få en plupp på nätet och kontakt med omvärlden. Jag har skittråkigt och en son som vaknar klockan fem varje morgon. Det är inte alls sol och häng på filt i trädgården, som jag trodde vi hade bestämt.

Stolte mannen, Fimpen och jag ska ha en Fimpenfest i sommar, en välkommen till världen, hoppsan det här visst gått några månader utan att vi fått tummen ur-fest. Jag tänker grillkorv med bröd, champagne och sol. Stolte mannen tänker nog något mer storslaget gällande menyn, för han är en sån kille. Fick tex dagens meny via sms tidigare "Tänker små salta anjovisar, lite persilja och ett stänk citron på toast. Ett glas vitt till det. Huvudrätt, helgrillade makrillar, rostad broccoli och ett sötpotatismos. Till desert kanske rabarberkompott?".

Han skrattar sånt där ont elakskratt som bara finns på film åt min varmkorv.

Den där om kultur i april

Jag har så himla många inlägg i mitt huvud som vill ner i bloggen. Dock är Fimpen inne i "en period" och håller på att vakna klockan fyra på natten för att ligga och mingla med mig och sin far, somna om vid sju och ja, vara allmänt grinig och jobbig så alla de där inläggen hamnar inte där de ska för jag passar på att sova när bebis sover, som alla tipsar om. Väldigt konstiga sovvanor i det här hemmet just nu. Det här inlägget har jag hållit på att skriva i fyra dagar nu. Ja, sen flyttar vi ut på Stolte mannens föräldrars lantställe utan internet i nästa vecka (i helgen bor vi hos Lillebror inne i stan, veckan efter det i Skåne och sen upp till Lillebror igen. Hej, badrumsrenovering!), så då får jag skriva ner mina blogginlägg på papper stenåldersvis. 

I alla fall: kultur i april. Man och kvinna kan säga att jag inte går på så mycket teater. Jag går nog mer på bokevent och dricker gratisvin. Det tycker jag är topp tunnor bättre!

Bästa nya album: alltså buhu, jag har tappat mitt musikintresse! Eller kanske inte tappat det, men hinner inte med. Nu blir det mest att Stolte mannen kommer hem på fredagskvällarna, frågar har du hört det här nya albumet? så lyssnar vi på det medan vi sippar öl, han gör mat och när Fimpen somnat så sitter vi och halvsover vid bordet, äter mysbricka och har på musiken i fucking BAKGRUNDEN. Musiken i det här hemmet bör komma in i finrummet/förgrunden igen. Har försökt lyssna på Kents nya. Och Love Antell. Love var bra. Väljer Love!  

Låten jag lyssnat mest på: min egen röst när jag sjunger The wheels on the bus eller En kulen natt i bilen när Fimpen skriker skithögt för att han inte gillar att åka bil. Måste verkligen lära mig fler låtar/texten till hela låten för att få lite omväxling.

Bästa låten i april: Awolnation - sail.

Böcker jag läst/läser: Jenny Jägerfeld - Här ligger jag och blöder (blev lite besviken, hade nog för höga förväntningar),

Christian Jungersen - Undantaget (bokklubbsbok)

Carl-Johan Vallgren - Havsmannen 

Lisa Bjärbo - Allt jag säger är sant.

Bästa boken: Havsmannen.

Tv: jag har försökt kolla på 30 grader i februari och har nog sett fyra avsnitt, men det är svårt att se något som är längre än en kvart när man har en bebis som "är i en fas". Plus att när Fimpen somnat för natten och jag kan kolla på något med Stolte mannen har han redan sett delar av den serien och vill hellre se Game of Thrones (som jag gillar sådär) eller The Killing (som jag älskar, men blir mörkrädd av). Ibland hinner jag se löjliga New Girl, som bara är typ 20 minuter. 

Och åh! har börjat kolla på tv-serier PÅ TEVEN också! Trädgårdsonsdag, Så levde de lyckliga och Född 2010. 

Film: The Tree of life (hej, vad flummig!). Annars har jag nog inte sett någon.

Nya bloggar: Alla tjatar om Kvinnopartaj, så jag föll för alla.  

Blogginlägg ni borde ha läst i april: 11861 sthlm om böcker, Katta om status och Malin om något sjukt läskigt.